Denna vecka innebar en djupdykning i ett personarkiv, nÀmligen Anders Backmans dagböcker. Han föddes 1858 i Ovikens socken. Via LÄngsved i Myssjö hamnade han i Kövra frÄn 1890 och blev kvar dÀr till sin död 1922.
Man fĂ„r nog kalla Anders Backman en kulturman för sin tid. Han skrev böcker, publicerade artiklar och var utöver det pastor i byns baptistkapell. Tillsammans med Erik ”Ăcke” Olsson startade han ocksĂ„ tidskriften JĂ€mten.
Anledningen till att jag vill lÀsa igenom hans dagböcker Àr inte av nÄgot utprÀglat intresse för hans person, utan mer för att se om de kan ge en inblick i livet i byn under hela den lÄnga period som han förde dagbok. Min förhoppning Àr att hans anteckningar ska ge en bild över dagligt liv i en liten by.
En första reflektion

Det första jag kan konstatera Àr att det hÀr arkivet Àr omfattande och kommer krÀva tid, det Àr alldeles för mÄnga dagböcker för att hinna gÄ igenom under en dag eller tvÄ.
Det andra Ă€r att den hĂ€r uppburne ”kulturmannen” inte var sĂ„ vĂ€lbestĂ€lld som jag fĂ„tt för mig. Jag har ju mest sett bilder av honom dĂ€r han sitter i kostym i sin skrivkammare, men han kom frĂ„n en enkel bakgrund och fick verkligen kĂ€mpa med ekonomi och fordringsĂ€gare. Först mot slutet av sitt liv verkar han ha fĂ„tt en ekonomiskt mer stressfri tillvaro.
Det tredje Àr att det Àr mer berörande dagboksanteckningar Àn jag trodde. Det Àr en person med nÀra till sina kÀnslor som skriver. Han förlorar sin fru i barnsÀng och beskriver sin sorg sÄ hjÀrtskÀrande att man fÄr tÄrar i ögonen. NÀr han sedan blir ensam att uppfostra barnet, vet glÀdjen över den lilla flickan inga grÀnser.
En fjÀrde reflektion Àr att det Àr fÀrre personbeskrivningar av bybor Àn jag hade önskat. De finns hÀr och dÀr, men materialet behöver gÄs igenom ordentligt för att vaska fram guldkornen.
SÄ. Det lÀr bli ett par torsdagar till med det hÀr materialet.
UpptÀck mer frÄn Surjamt.
Prenumerera för att fÄ de senaste inlÀggen skickade till din e-post.
