Jag Ă€r nu framme vid Ă„ren 1900-1902 i mitt lĂ€sande av Backmans dagböcker och det kommer tillfĂ€llen nĂ€r jag bara vill ropa: ”Vad hĂ„ller du pĂ„ med?” till honom. Han kĂ€nns ibland sĂ„ aningslös.
Han drar med friskt mod igĂ„ng ett stort projekt för att uppföra en ny pensionatsbyggnad pĂ„ gĂ„rden. Han har ju haft en del luftgĂ€ster innan och tror starkt pĂ„ turismen för regionen (som jag skrev om i förra inlĂ€gget). HĂ€r ska byggas för att kunna ta emot fler gĂ€ster! HĂ€r skulle jag vilja stoppa honom och frĂ„ga: ”har du koll pĂ„ omkostnader och vad du behöver ta betalt för att verksamheten ska generera en vinst?”
Den nya pensionatsbyggnaden drar ivÀg i kostnad, men med hjÀlp av diverse lÄn stÄr den klar, redo att ta emot gÀster, sommaren 1901.
Det blir inte sĂ„ mĂ„nga bokningar som man förvĂ€ntat sig, men i slutet av juni och i juli Ă€r pensionatet Ă€ndĂ„ skapligt fullbelagt. Det ordnas utflykter till Svedjeberget och utsiktstornet dĂ€r, de gĂ„r upp till Svedjebodarna och beskĂ„dar fĂ€bodlivet. Man hyr Ă€ven den lilla fotogendrivna motorn ”Drommen” för att dra den prĂ„m som vanligtvis transporterade djur över sjön, för att göra en utflykt till den nyligen upptĂ€ckta Hoverbergsgrottan. Fotografen Nils Thomasson lejs för att dokumentera aktiviteterna. Det Ă€r kort sagt fullt upp! Trots allt arbete Ă€r vissa gĂ€ster Ă€ndĂ„ missnöjda, med Backmans bistra ord: ”somliga luftgĂ€ster Ă€ro ock knarriga och kritisera snart sagt allting.”
NÀr sÀsongen lider mot sitt slut och ska summeras skriver Backman i sin dagbok.:
”Emedan jag nu kan se mera tydligt, att det Ă€ndĂ„ blir ganska knaggligt att kunna slĂ„ sig fram. Fyra andra luftgĂ€ster ha nu Ă€fven rest. Och nĂ€r allt kommer omkring finner man att omkostnaderna för deras underhĂ„ll öfverstiger inkomsterna.”
Familjen Backman driver ju ocksĂ„ ett litet jordbruk, men eftersom turisterverksamheten slukar sĂ„ mycket av deras tid sĂ„ mĂ„ste de leja in ”dagamen” för att hjĂ€lpa till med jordbruket. Det kostar förstĂ„s ocksĂ„ pengar. Ett annat problem Ă€r att mĂ€nniskor pĂ„ bygden tror att han Ă€r vĂ€lbestĂ€lld, för det Ă€r vĂ€l sĂ„ han framstĂ„r, men han Ă€r i sjĂ€lva verket upp över öronen belĂ„nad. Det resulterar i att han som ledande i baptistförsamlingen förvĂ€ntas Ă„ka runt och predika, men utan att fĂ„ nĂ„got betalt.
”Jag har varit och skall Ă„ter ut och predika, men dĂ€rför vill ej nĂ„gon gerna betala mig. Ty jag anses numera ha sĂ„ god rĂ„d att lefva pĂ„ egen sold.”
Det ser kort sagt inte sÄ ljust ut, men skam den som ger sig och det gör heller inte Backman. Han gÄr vidare med friskt mod, men visst borde lÀrdomarna frÄn gÄngna sommaren göra att det gÄr bÀttre nÀsta sÀsong?
Pensionatssommaren 1902
TuristsÀsongen 1902 börjar skakigt. I maj har man endast fÄtt in tvÄ bokningar som dessutom avbokar innan det Àr dags att komma. FramÄt juli har man ÀndÄ en hel del gÀster, men precis som Äret innan sÄ Àr det en del knot frÄn gÀsternas hÄll. En notarie frÄn Wasa i Finland vill ha pilsner till maten, vilket nykterhetsivraren Backman inte vill gÄ med pÄ. Missnöjet sprider sig och nu vill plötsligt flera av gÀsterna ha pilsner till middagen. Dessutom klagar man pÄ att det inte serveras tillrÀckligt med fÀrskt kött till mÄltiderna. Det gÄr sÄ pass lÄngt att gÀsterna sÀger att om de inte serveras mer kött sÄ tÀnker de flytta och leta sig nÄgot annat pensionat.
Anders Backman var modern pĂ„ det viset att han propagerade för en kost med mindre kött och mer grönsaker, antagligen inspirerad av redaktör Johan Saxons vegetarianska livshĂ„llning. Saxon var en god vĂ€n och Backman skrev regelbundet för hans tidning. KosthĂ„llningen uppskattas alltsĂ„ inte av gĂ€sterna och Backman finner att han: ”EmellanĂ„t fĂ„r luffa för att skaffa Ă€gg, fisk och kött Ă„t vĂ„rt herrskap. Tröttsamt.” Men pilsner vĂ€grar han fortsatt att servera.
StÀmningen lugnar emellertid ner sig nÀr en av de vÀrsta ur klagokören har rest hem igen. Men nÄgon lÀtt sommar verkar det inte varit. Den 12:e augusti summerar Backman:
”Wikmans frĂ„n Finland och Bergmans frĂ„n Stockholm fara idag. Nu Ă€r det sĂ„ledes slut pĂ„ hela kalaset för denna sommar. Och vĂ€l Ă€r det. Allt har gĂ„tt med förlust.”
AlltsÄ Ànnu en förlustsÀsong. NÀr hustrun Anna summerar deras skulder sÄ uppgÄr de till 14 000 kronor. En enorm summa i dagens penningvÀrde. Hur ska det gÄ för dem? Jag fÄr lÀsa vidare och se nÀsta vecka nÀr jag Àr pÄ arkivet. Det jag vet Àr att pensionatet fanns i mÄnga Är till, sÄ pÄ nÄgot sÀtt mÄste det ju ha löst sig.
KĂ€llor:
Backman, A., Dagbok 1901-1902, Personarkiv, Föreningsarkivet JÀmtland.
Den översta bilden:
Bild frĂ„n Svedje omkring 1901. Vid hĂ€sten stĂ„r Anders Backman och pĂ„ hĂ€sten sitter dottern Stina. Ăvriga Ă€r turister som Ă€r pĂ„ vĂ€g till fjĂ€llen. Fotograf: Nils Thomasson BildkĂ€lla: Stiftelsen Jamtlis samlingar.
UpptÀck mer frÄn Surjamt.
Prenumerera för att fÄ de senaste inlÀggen skickade till din e-post.