Jag stretar vidare med Anders Backmans efterlÀmnade dagböcker. Det Àr svÄrt att skumma igenom innehÄllet, jag hinner lite drygt en dagbok varje gÄng jag sitter pÄ arkivet. Ju mer jag lÀser desto mer sjunker jag in i innehÄllet. Det blir meditativt.
FrÄn att mest ha fokuserat pÄ det som beskrivs av dagligt liv i en liten by, blir jag allt mer intresserad av personen bakom dagboken. För det Àr ett ganska dramatiskt inre liv som beskrivs. InnehÄllet för tankarna till Lars Noréns dagböcker, men Àr faktiskt intressantare. Kanske för att det inte pÄ nÄgot sÀtt Àr poserande, det Àr ju inte skrivet med en lÀsare i Ätanke. Det Àr en blandning av stort och smÄtt, av tillförsikt och avgrundsdjupt sjÀlvtvivel. Ett nytt Àktenskap som inte riktigt blir som han tÀnkt sig. EmellanÄt förekommer lite smÄskvaller och nÄgon enstaka gÄng ett hÀtskt utfall mot en meningsmotstÄndare. Kort sagt spÀnnande.
Funderingar kring Ăstersundsbesök
Under de Ă„r jag slĂ€ktforskat har jag mĂ„nga gĂ„nger funderat över om folk under 1800-talet i Kövratrakten besökte Ăstersund emellanĂ„t. Det Ă€r ju trots allt 6 mil, sĂ„ det borde ha varit ett ganska stort projekt pĂ„ de knöliga vĂ€gar som fanns att tillgĂ„, men nĂ€r jag lĂ€ser Anders Backmans dagböcker inser jag att det nog inte var sĂ„ ovanligt. Han var visserligen djupt engagerad i den framvĂ€xande baptiströrelsen och skrev Ă€ven för flera av JĂ€mtlands tidningar sĂ„ han hade mĂ„nga Ă€renden in till Ăstersund, men det ger Ă€ndĂ„ en fingervisning om att det inte var ett sĂ„ stort projekt som jag förestĂ€llde mig. Eller snarare: det jag skulle uppleva som bökigt verkar inte ha inneburit nĂ„got större hinder för 1800-talets Kövrabor.
Oftast Ă€r det mer ”bekvĂ€ma” transportsĂ€ttet hĂ€st och vagn som gĂ€ller. Ibland fick Backman lift med nĂ„gon granne pĂ„ vĂ€g till stan i Ă€renden, men ganska ofta körde han sjĂ€lv.
Sommartid var det lĂ€ttsammare, dĂ„ fanns Ă„ngbĂ„tar att tillgĂ„. Ă ngarna ThomĂ©e, Ăstersund och Carl XV angjorde nĂ„gon gĂ„ng per vecka Ă„ngbĂ„tsbryggorna i Kövra eller Hovermo.
Men i dagböckerna finns Ă€ven noteringar om mer strapatsrika Ăstersundsturer. I sin ungdom var det inte helt ovanligt att Anders Backman gick hela vĂ€gen in till stan, vilket mĂ„ste ha tagit en ansenlig mĂ€ngd tid i ansprĂ„k. NĂ€r han var Ă€ldre Ă„kte han en gĂ„ng skridskor frĂ„n Ăstersund hem till Kövra. Han medger i dagboken att turen var en aning anstrĂ€ngande, för vinden var kraftig, men han ”knogar” sig Ă€ndĂ„ hemĂ„t som han uttrycker det. En annan gĂ„ng Ă„kte han skidor tur och retur Ăstersund.
Slutligen…
Ska man verkligen lÀsa nÄgons dagböcker? Det Àr en berÀttigad frÄga, men de hÀr dagböckerna Àr inlÀmnade till arkivet för att bevaras till eftervÀrlden. De Àr över hundra Är gamla och det finns inga nÀra slÀktingar kvar. Backmans enda barn, dottern Stina, var ogift och hade inga barn. Sedan fÄr man förstÄs vara varsam med vad man anvÀnder ur materialet, det Àr ju ÀndÄ en mÀnniska det handlar om.
Bilden lÀngst upp: Anders Backman med okÀnt barn Är 1919. Fotograf: Ludvig Bylund BildkÀlla: Stiftelsen Jamtlis samlingar.
UpptÀck mer frÄn Surjamt.
Prenumerera för att fÄ de senaste inlÀggen skickade till din e-post.