Nu har jag nÄtt fram till 1898-1900 i min genomlÀsning av Anders Backmans dagböcker och hÀr dyker det upp ett och annat intressant som jag hade ganska dÄlig koll pÄ innan. Visste du att det fanns luftgÀster i smÄbyar som Kövra?
Att nordvÀstra JÀmtland hade luftgÀster i slutet av 1800-talet Àr vÀlkÀnt. Det finns mÄnga vittnesmÄl om de bÀttre bemedlade mÀnniskor som tog tÄget upp till Mörsil och à re för att njuta av den hÀlsofrÀmjande rena och höga luften, men att lilla Kövra hade luftgÀster det hade jag faktiskt ingen aning om.
Anders Backman drev frÄn 1898 ett pensionat i byn som var inriktat för att ta emot sÄ kallade luftgÀster, alltsÄ mÀnniskor som av en eller annan anledning behövde vila och frisk luft i en avkopplande miljö. Oftast var det ett par stycken Ät gÄngen som kom till hans pensionat, men ibland kunde det vara upp till 6 stycken. GÀsterna vistades oftast en till tvÄ mÄnader pÄ pensionatet, men i nÄgot fall ett halvÄr. Vid ett tillfÀlle Àr det en utmattad folkskollÀrare som behöver vila ut ett par mÄnader och vid ett annat en yngling med dÄliga luftvÀgar. Det var olika Äkommor som behövde kureras.
Backman antecknar vid nĂ„got tillfĂ€lle i dagboken nĂ„got som ger en inblick i hur ”lukrativ” denna verksamhet var:
Vi ha sÄledes tvÄ herrar inackorderade för 1.50 pr dag. Förtjensten Àr dÄrlig men det Àr nÄgot.
Det var mycket jobb och ingen guldgruva, men helt sÀkert bidrog det en del till hushÄllets ekonomi.
GĂ€sterna anlĂ€nde oftast med Ă„ngbĂ„t till Ă„ngbĂ„tsbryggan nere i Kövra (det som idag gĂ„r under benĂ€mningen ”Piren” och som ligger bredvid det gamla mejeriet). DĂ€rifrĂ„n var det en ganska kort promenad upp till Backmans pensionat.
VÀl installerade pÄ pensionatet kunde de njuta av lantlig idyll och delta i jordbruksarbetet (som betraktades som uppbygglig aktivitet). DÀrutöver gjordes promenader till Svedjeberget, som vid den tiden hade ett utsiktstorn med milsvid utsikt över södra Storsjöbygden. Dessutom gjorde man mera strapatsrika vandringar till OviksfjÀllen dÀr man till exempel besökte ArÄdalen och ibland Glens sameby. Anders Backman hade goda kontakter med samerna i trakten och ett sedan lÀnge utvecklat rÀttspatos vad gÀllde samernas rÀttigheter. Dock med ett för den tiden typiskt paternalistiskt synsÀtt.1
Backman skrev en hel del om turismen som framtidsnĂ€ring i JĂ€mtland. I en serie artiklar i JĂ€mtlands Allehanda som gick under rubriken ”JĂ€mtlands framtid” beskrev han det som att: ”JĂ€mtland har utsikter för att bli ett turistland af första rang helt och hĂ„llet.” Han hade nog tankar pĂ„ att OviksfjĂ€llen skulle vara i framkant av denna framtidsnĂ€ring. Han var ombud för Svenska turistföreningen och drev pĂ„ för att det skulle bli en turiststation i ArĂ„dalen, vilket det ocksĂ„ blev. Ă r 1895 stod stugan fĂ€rdig som den andra turiststationen i Sverige.
Ăven om det idag förekommer en hel del turism i OviksfjĂ€llen sĂ„ Ă€r det inte den stora turistmagnet som Backman hoppades och trodde pĂ„, den vinstlotten drog istĂ€llet VĂ€stjĂ€mtland och Ă re. Det beror till stor del pĂ„ tĂ„gförbindelserna. Redan 1882 stod jĂ€rnvĂ€gen klar att transportera folk till Ă re. I Myssjö-Ovikstrakten hoppades man mycket pĂ„ att inlandsbanans strĂ€ckning skulle gĂ„ vĂ€ster om Storsjön och tankar fanns pĂ„ en station i Kövra. Ett sĂ„dant förslag fanns pĂ„ bordet. Det fördes under flera Ă„r en livlig debatt angĂ„ende jĂ€rnvĂ€gsstrĂ€ckningen, men vi vet ju hur det slutade. Den östra sidan vann.
- Han skrev Är 1893 romanen Ljusnedals-jakko som lyfte renbetesfrÄgan och konflikten mellan Ljusnedals bruk och samerna i omrÄdet som sedan kom att skapa en konflikt med den jordbrukande befolkningen.
â©ïž
KĂ€llor:
Backman, A., Dagbok 1898-1900, Personarkiv, Föreningsarkivet JÀmtland.
Den översta bilden:
Turister och luftgÀster vid Backmans pensionat i Kövra 1910. Det Àr den nya pensionatsbyggnad som byggdes Är 1901. Foto: Nils ThomassonBildkÀlla: Stiftelsen Jamtlis samlingar.
UpptÀck mer frÄn Surjamt.
Prenumerera för att fÄ de senaste inlÀggen skickade till din e-post.