Jag är ingen vän av AI. Det är så sorgligt att det framförallt är det kreativa som den ersätter, sånt som skrivande, konst och musik. Om AI tog hand om städ och tvätt skulle jag applådera, men det är ju allt det andra, sånt som gör livet värt att leva som den är inne och tafsar på. Vad återstår då för oss människor? Ja det är väl städ och disk då.
Trots detta dystra faktum går det inte att sticka under stol med att AI faktiskt kan vara till hjälp ibland, inte minst när det gäller släktforskning. Det händer ju allt som oftast att man kör fast och sliter sitt hår för att komma vidare. Vilka register ska man leta i? Och i andra länder, med mer bristfälliga system än det svenska, hur ska man hitta rätt där? Där har AI faktiskt hjälpt mig en hel del, den är bra på att tipsa om ställen att leta på.
Jag har förut skrivit om min pappas farbror Jon-Olof tidigare, han som emigrerade till Amerika 1910 och blev kvar där till sin död. Det har varit fruktansvärt knöligt att få reda på vad som hände i USA, de har så bristfälliga källor. De primära källorna är folkräkningarna som skedde vart tionde år och under den tidsrymden kan ju en person försvinna all världens väg. Dessutom kan namnen stavas lite hipp som happ och inte heller anger de födelseår och datum, bara ålder, så det är inte gott att veta om man hittat rätt person. Jag hade i princip lämnat Jon-Olof därhän och hade inget hopp om att komma vidare. Sen tog jag en chansning och testade AI och se där, det gav faktiskt resultat!
De enda uppgifterna jag hade var att någon mycket avlägsen amerikansk släkting i Ancestry angett Jon Olofs dödsdatum i sitt släktträd, men utan hänvisningar till källor. Det kunde lika gärna vara helt galet, som jag ofta upplever att det är i amerikanska släktträd med avlägsna skandinaviska släktingar. AI tipsade om Minnesota Historical Society, som har ett mycket stort digitalt arkiv med bland annat dödsattester. Har man namn och dödsår är det enkelt att söka. Och visst hittade jag en John Hanson, men skulle det vara rätt person? Det var och är inte direkt ett ovanligt namn i Minnesota. Dödsattesten kostade 9 dollar att beställa hem och det kändes överkomligt för en chansning.
En vecka senare kom attesten på mejlen och visst var det rätt person. Födelsedatum, uppgiften om att han var smed och att hans far hette Hans Eriksson gör att det inte råder något tvivel. Dödsorsaken var sorgligt nog självmord med hjälp av gas i hemmet och det väcker förstås många frågor, men dödsattesten säger mer än det. Där står att han är begravd vid Crystal lake cemetary. AI tipsade förövrigt om att jag kunde sända en förfrågan genom Find a grave om någon frivillig på platsen skulle kunna tänka sig att leta reda på graven och fota den. Återstår att se om hur det går.
Det står att han jobbade som smed på Minneapolis Moline i tjugo år. Det var ett oerhört stort företag som tillverkade jordbruksredskap och traktorer. Bara i Minneapolis hade de över 3000 anställda. Kanske var han med och tillverkade den här traktormodellen?
Jon Olofs sista adress finns också angiven. Adressen han och hans fru Anna bodde på ligger till vänster. Huset är dock nytt, det gamla revs någon gång i början av 2000-talet, men det ska ha sett ut som det till höger. Flera sådana klassiska arbetarbostäder finns fortfarande kvar längs gatan som ligger ungefär 20 minuters promenad från det gamla fabriksområdet.
Överfarten till Amerika
En annan sak jag fick hjälp med var att hitta rätt i de norska emigrantregistren. I kyrkböckerna stod Jon Olof som frånvarande år 1910, 1911 och 1912 innan han flyttades över i obefintlighetsboken. Konstigt nog utan någon kommentar om utvandring som annars var brukligt. Jämtarna tog oftast båten från Trondheim, så jag visste att jag först borde leta i norska källor. AI tipsade om Norska digitalarkivet. Det hade jag väl i och för sig kunna leta fram själv rätt enkelt, men det är ju onekligen bekvämt när man blir hänvisad rätt direkt.
I Norska digitalarkivet gäller det att var tålmodig och söka på alla möjliga former av stavningar, för de stavar allt som oftast norskt. Jon Olof blev Jan Olaf och Myssjö blev Mysj⌀.
Det visade sig att Jon Olof åkte med ångfartyget Salmo till Hull i England den 19:e januari 1910, därifrån gick färden till Liverpool och vidare mot Amerika. Det exakta datumet ledde till att jag hittade en notis i Jämtlandsposten från den 26:e januari samma år:
”Trenne personer afreste i förra veckan till Amerika, näml. den ene af de entreprenörer som byggde föreningshuset i Köfra, en arbetare från samma by, samt en handlande från Östersund. Ej heller denna gång är det, skriver Jämtlandspostens meddelare, nöd eller arbetsbrist som ’tvingar till utvandring’; de tvenne förstnämda hade städse så fullt upp med arbete och förtjänst som de kunde begära. Men man ville ju ändå se om det på andra håll kunde vara bättre – eller sämre.”
Det är förstås Anders Backman som skrivit notisen. I sina dagböcker var han oerhört kritisk till att ungdomen övergav den hembygd han värnade om så. Att det är Jonte (Jon-Olof) som är entreprenören är jag ganska säker på. Jag vet att farfar var involverad i bygget av föreningshuset och då var mest troligt hans lillebror det också.
Uppdatering
En vecka senare fick jag napp på Find a grave. En person hittade och fotade graven där Jon Olof blev begravd. Fantastiskt!
Upptäck mer från Surjamt.
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.