När man kommer från Myrvikshållet och kör genom Kövra så ser man i slutet av byn, på vänster sida, en ganska oansenlig gul stenbyggnad. De flesta bybor känner nog till det slitna huset som kopplat till byns vattenförening och dricksvattnet som kommer ur kranen. Men huset har även en annan historia. Den var förr byns tvätt- och badstuga.
”Lortsverige” blev ett välkänt begrepp genom Lubbe Nordströms reportageresor genom Sverige på 1930-talet. ”Jag såg människor sammanbo med djur” utbrast han indignerat i ett av sina inslag i Sveriges Radio.
Bakdelen på en ko och ett pågående tunnbrödsbak alldeles intill. Kanhända det var något liknande det i bilden Lubbe Nordström upplevde under sina reportageresor. Lite tveksamt ur hygiensynpunkt skulle vi nog säga idag, men inte alltför ovanligt i 1800-talets Jämtland. Kanske inte just att man bodde i samma rum, men lagårdarna och bostäderna byggdes ofta ihop för att ta tillvara på den värme som djuren alstrade.
Lubbe Nordströms reportage ägde rum under 30-talet, men redan under 1800-talets slut var medborgarnas hygien något som upptog myndigheterna. Man hade börjat inse att renlighet hade betydelse för att förhindra smittspridning av diverse sjukdomar. Dock skulle det ta åtskilliga årtionden innan det slog igenom på bred front bland folklagren. Svenskarna var trångbodda, framförallt i städerna, och att hålla rent både sig själv och hemmet var inte det enklaste. Framförallt handlade svårigheterna om att vatten inte fanns indraget förrän på 1940-50-talet, så varje försök att hålla efter smutsen blev till ett ändlöst bärande av hinkar med vatten från en brunn som i bästa fall låg hyfsat nära bostaden.
Svenska föreningen för folkbad
1921 bildades på initiativ uppifrån Svenska föreningen för folkbad. Dess huvudparoll var: ”Åt var och en minst ett bad i veckan.” På så sätt började lokalföreningar bildas runt om i landet som byggde små bad- och tvättanordningar, däribland i Kövra. Tanken var att alla skulle ha tillgång till att bada sig själva och tvätta större tvätt.
Som skorstenen antyder, låg den gemensamma bad- och tvättstugan till höger i byggnaden. Vad som finns kvar av den ursprungliga inredningen vet jag inte, men det skulle vara intressant att undersöka vid tillfälle.
I fullmäktigeprotokoll finns dokumenterat att Myssjö Rödakorskrets år 1931 ansökte om ekonomiskt bidrag från Myssjö kommun för att kunna upprätta en gemensam bad- och tvättstuga. Kommunen sa nej, med hänvisning till sin dåliga ekonomi. På något sätt måste det ha löst sig ändå, för en bad- och tvättstuga blev det. När man drog igång bygget går inte att se i några källor, men byggnadsstilen skvallrar i varje fall om ett hus från 1930-40-talet
När Sveriges ekonomi sköt fart på allvar under 1950-talet fick många svenskar det bättre och bostadsstandarden ökade för gemene man. Gamla hus renoverades, vatten drogs in och badrum byggdes. De gamla badhusföreningarna behövdes inte längre. Idag är många av dessa tvättstugor rivna, men visst vore det fint om det fåtal som finns kvar bevaras och pysslas om som de kulturhistoriska minnen de faktiskt är?
Källor: Tegnhed, Eva (red), Tid i förändring. 2022.
Upptäck mer från Surjamt.
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.