Ungefär mitt i svackan längs väg 321 mellan Kövra och Hallom finns det åt vänster en liten knölig väg som leder upp mot skogen, det är vägen till Göutälven.
Det var under en kvällspromenad på skogsvägarna runt sommarstugan jag stötte på några husrester och blev intresserad av vad det var för ställe. Jag pratade i vanlig ordning med min gamla granne Ulla, hon nämligen är en guldgruva när det gäller äldre historia i Kövra med omnejd.
Hon berättade att det i Göutälven förr fanns ett litet torpställe som långt tillbaka kallades för “Rapptorpet” men som sedan kom att kallas för “Skomakars”. Där bodde nämligen en skomakare med sin stora familj i början på 1900-talet. I en gammal årgång av Oviks- och Myssjöbygden kan man läsa att de hade 11 barn och levde under rätt knappa omständigheter.
Det som finns kvar idag är resterna av ett gammalt föus (fähus). Det är väldigt litet, men eftersom de tydligen bara hade en ko så räckte det kanske till.
Mellan 1913 och 1937 bodde de i Göutälven innan de flyttade vidare till Frösön. Trots att de hade det så knapert under tiden i Göutälven så verkar det ha gått bra för barnen, flera av dem blev skomakare som sin far. En son, Jonas, startade redan som 16-åring en liten rörelse där han bland annat tillverkade en egendesignad pjäxa. Rörelsen är inte så liten längre, de håller numer till i Järpen och tillverkar alla friluftsmänniskors älsklingskänga: Lundhagskängan. Företaget är förövrigt fortfarande i familjens ägo och drivs av Jonas barnbarn.
På kartan från lantmäteriet så lever Göutälven idag bara kvar som en liten åkerlapp. Bäcken vid sidan heter Skörbäcken och det är den som rinner ned vid vår stuga och skapar ett vilsamt porlande bakgrundsljud.
Källor:
Oviks- och Myssjöbygden, 1984, 2. 64-65