Det finns ett gammalt bakverk som jag länge funderat över hur lokalt det egentligen är. Jag har bara stött på det i trakterna kring Kövra under min uppväxt. Det handlar om “munkan” eller munkar på ren svenska.
De görs i munkpanna i ugnen och smeten är en gräddig historia med mjöl och ägg. Om man googlar ‘munkar i munkpanna’ så kommer enbart de där sockriga och runda varianterna upp. De liknar inte alls de bakverk jag pratar om. Kövramunkarna vänds inte under gräddningen för att bli runda, vilket gör att de istället pyser ihop. De ser ut lite som en opumpad fotboll och de är allt annat än sockriga.
Jag har ett starkt minne av att “folk utifrån” inte begrep storheten i de här bakverken. De smakar ju inte sött utan har en mer neutral och gräddig smak. Men de är ljuvliga tycker jag, nygräddade smälter de i munnen.
Recept på munkar från mammas receptbok
Det här receptet kommer från min mammas receptbok. Det är troligen upptecknat efter ett recept min farmor Ella hade i huvudet.
- 6dl grädde
- 3dl mjölk
- ca 6,5dl vetemjöl (mamma kände när mjölmängden var rätt när hon rörde, vilket är ganska oprecist, men man får pröva sig fram).
- 1msk strösocker
- 1 ägg
Grädde, mjölk, socker och ägg vispas samman till en tjock smet (mamma ställde alltid vispskålen på kylklamp så att smeten skulle hålla sig riktigt kall under vispningen). Sedan ska mjölet siktas och vispas ned.
Gräddas i smord munkpanna i 225grader varm ugn i 10-15 minuter. De ska bli gyllene.
Avnjuts bäst nygräddade till ett glas kall mjölk!
Jag antar att en del av storheten i bakverket var att det ansågs som lyxigt. Det består ju mest av grädde och det var väl det finaste man kunde bjuda på under 1800-talets slut och i början av 1900-talet?
Uppdatering några veckor senare…
En helg i slutet av februari så överraskade jag och min syster vår äldre syster med en födelsedagsmiddag, där nygräddade munkar var kronan på verket. Det blev ett mycket lyckat bak. Ingen av oss hade ätit munkar på många år, men smaken var helt välbekant och ljuvlig. Munkarna serverades direkt ur pannan och till dem åt vi en ricottakräm med mylta.
Bilden är lite småsuddig och kvällsmörk, men jag tror att du kan få en rätt bra uppfattning om hur munkar ska se ut.
Nu när jag äntligen testbakat kan jag också säga att det går åt mindre mjöl än i receptet, vilket nog hänger ihop med att dagens mjöl är mer finmalet än det var förr.