Alla som sysslar med släktforskning vet hur det är. Med jämna mellanrum kör man fast. Inte sällan gäller det personer som emigrerat till Amerika. För att komma åt amerikanska dokument man ha specialabonnemang hos någon av de stora släktforskarfirmorna. En inte helt billig historia.
Har man väl tillgång till dokumenten är det ändå inte säkert att man hittar nåt. Personer kunde lätt gå upp i rök i Amerika. De hade ju sina folkräkningar vart tionde år, men dessa innefattade personer som bodde på en viss adress under sagda folkräkning. Vad de gjorde däremellan är svårt att veta. Och flyttade de så är det svårt att veta var, eftersom det inte antecknades någonstans. Hittar man sen en person i dokumenten som skulle kunna stämma, så kan man inte vara helt säker på att det är rätt person. Namnen är stavade lite hur som helst och födelseåren är under tidiga folkräkningar ganska oprecisa.
Den försvunne Jonte är inte min farbror, utan min pappas. Jag hörde talas om honom som liten, men bara i förbigående. Ett foto, där Jonte poserade framför en tjusig bil, som skickats hem någon gång under 1900-talets början låg i nån låda, inte mer än så. Nu har jag genom Ancestrys World Deluxe abonnemang fått lite mer kött på benen i frågan. Där kommer man åt en hel del amerikanska dokument.
Jonte föddes 1889 och var min farfars yngste bror. Kanske var han lite äventyrligt lagd, för det var ingen annan i den ganska omfattande syskonskaran som drog västerut. I kyrkböckerna står han som saknad åren 1910-1913 så man får anta att han emigrerade till Amerika nånstans 1909 eller däromkring. Det är lite svårt att säga. I de svenska emigrantregistren finns han inte, vilket inte är konstigt eftersom Jämtlänningarna som drog västerut tog båten från Trondheim. Men de norska registren har inte jag haft tillgång till.
Här är han, Jonte. Uppsnofsad inför fotografen Nils Thomasson. Slät i hyn och retuscherad som den värsta influencer! Inte långt därefter skulle han dra åstad till “Amerikat”. Kan man se nåt i blicken? Jag vill ju tro det. Att man kan ana en längtan efter något annat än den lilla byn. Kanske är det minstingens lott i livet? Att beslutsamt kasta sig ut i det okända och pröva vingarna.
När jag får fatt i honom i Amerika är det via ett mönstringskort inför första världskriget. Han registrerar sig i juni 1917 och gifter sig med norskan Anna Waldness i augusti samma år. Han är då 28 år gammal.
Vad händer sedan? Jag har funderat mycket på det där. Över en miljon amerikanska soldater deltog vid fronten i kriget. Var han en av dem? Han klarade sig i alla fall med livhanken i behåll, för i 1920 års folkräkning hittar jag honom igen. Visserligen som John E Hanson, men övrigt stämmer. Han är gift med Anna och han jobbar som smed på ett större mekaniskt företag i Hennepin, Minnesota. Men några barn har de inte vad det verkar.
Nästan 20 år senare, i 1937 års befolkningsräkning, hittar jag paret i Minneapolis. Inga barn. Han jobbar som smed hos Minneapolis Moline Power, ett företag som tillverkade jordbruksmaskiner.
Resten av historien är höljd i dunkel. Jag har hittat en tidning genom Ancestry med en dödsannons från1939 som skulle kunna gälla honom. Skulle han alltså ha dött vid 50 års ålder och av vad isåfall? Jag blir så nyfiken, men för att kunna läsa tidningsnotisen måste man såklart ha ännu ett specialabonnemang. Det är det där som retar mig när det gäller Ancestry. Man stöter hela tiden på nya betalväggar för att komma åt det man vill kika på.
Vi får se hur jag gör. Men känner jag mig själv rätt lär nyfikenheten ta överhanden.