Jag har hela mitt liv hört talas om Erik Hans i Hovermo. Under en stor del av min barndom så lekte jag i granngården och för mig var det liksom bara namnet på en gård intill.
Aldrig hade jag reflekterat över att Erik Hans skulle kunna ha en koppling till mig, förrän jag gjorde några tafatta försök till släktforskning i 20-årsåldern. Erik Hansson i Hovermo var ju min farfars farfar!
När jag sedan några år tillbaka på allvar gett mig i kast med släktforskningen så har jag kunnat fördjupa mig ordentligt i det här.
Och det är inte utan att jag blir lite imponerad. Erik Hans var ju en ganska stor gård och att hamna som ägare till en sådan är rätt bra jobbat för en kille som kom vandrande, totalt medellös, från Österåsen i Åsarna runt 1840. Hans far, soldaten Hans Glansberg, var nämligen en utfattig och rätt ökänd suput, som blivit påkommen med både stöld och en del annat mindre trevligt. Modern Maria verkar under långa tider fått ta hand om barnen själv medan gubben Glansberg var ute på strövtåg.
Till saken hör också att det handlade om ett ganska stort gäng med barn (8 stycken), som alla gav sig iväg för att sedan hamna som pigor och drängar i Bergs och Myssjö socknar. Det ger en bild av att de tidigt var tvungna att lämna hemmet för att klara livhanken.
Erik Hansson den äldre (jag kallar honom så för att särskilja från min farfar som hade samma namn), var född 1820 och hamnade som 20-åring som dräng i byn Tosåsen. Där arbetade han i olika gårdar och gör inte något väsen av sig i källorna, förrän han år 1846 gifter sig med dottern Brita i gården där han vid tillfället är dräng. Jag har en känsla av att det var en ganska välbeställd gård, där fanns ett stort antal pigor och drängar vilket brukar vara en fingervisning att det handlar om en större gård. Dessutom står husbonden Hans Jonsson antecknad som nämndemansson kyrkböckerna, vilket, eftersom det hela tiden nämns, borde ha betytt en del anseende.
Hur kommer det sig att en välbeställd och ansedd bonde släpper ifrån sig sin äldsta dotter till en dräng? Det är ju inget vidare gott parti. Jo, drängen har naturligtvis gjort dottern gravid! Sonen Hans Eriksson föds nämligen 7 månader efter bröllopet.
Nästa steg i historien är att de år 1853 köper gården, som ska bli Erik Hans, i Hovermo. De betalar 2500 riksdaler, en för tiden ansenlig summa. Eftersom min källa enbart är lagfarten så har jag inte svart på vitt var pengarna kom ifrån, men en inte alltför vild gissning är att det är svärfar som lånat ut.
Vad ska man då säga om det här? Kanske att det är ett exempel på hur man vid tiden kunde göra en klassresa uppåt hyfsat kvickt! I alla fall om det handlade om en man kanske jag ska tillägga, att motsvarande skulle hända om en piga blev gravid med husbondens son är inte lika givet.
Angående fotot: Det är taget långt efter det att min farfars farfar sålde gården. Kanske nånstans 1905? Erik Hansson den äldre och frun Brita sålde gården omkring 1891-92 och flyttade till sin son i Kövra. Där verkar de ha trivts sådär, för de flyttade tillbaka till Hovermo och blir inhysta hos en annan son redan 1896. Fotograf: Ludvig Bylund från Kövra. Bildkälla: Stiftelsen Jamtlis fotosamlingar.