Jag har släktforskat under några år nu och det är minst sagt en beroendeframkallande sysselsättning. Det är lätt att drabbas av ett slags mani.
Timmarna flyger iväg medan man lägger släktpussel och leker detektiv. Det har faktiskt blivit så att jag måste begränsa mig om jag överhuvudtaget ska få något gjort i övrigt. Annars kan lätt en hel helg passera revy medan jag spenderar min tid framför datorn och kyrkböckerna.
Som i fredags till exempel. Jag hade en ledig dag och hade planerat för ett pass i skidspåret, när jag av någon anledning råkade snubbla in på Lantmäteriet och deras historiska kartor. Som jag fastnade. Jag började gräva i kartor och handlingar som rörde Laga skifte år 1889 i min hemby Kövra. Jag dök på både min farfarsfar och farfarsfarfar i handlingarna och kunde inte sluta att gräva runt och läsa. Det blev varken skidspår eller andra nyttigheter den dagen kan jag säga.
Men det var det värt för att för första gången få se min farfars farfars namnteckning! Han var ju född 1820, så jag vet inte om den darriga handstilen berodde på att han var gammal eller om han var ovan att skriva. Han kom ju onekligen från enkla förhållanden så jag vet inte hur vän han var med pennan.
En annan sak som djupdykningen i Lantmäteriets historiska kartor och dokument gav var att polletten trillade ner vad gäller gårdarna i byn. I kyrkböckerna står sällan nånting som gör att man helt säkert kan koppla ett hushåll till en befintlig gård där den ligger idag. Man får liksom gissa sig fram utifrån dagens fastighetsbeteckningar.
Men i dokumenten kopplade till Laga skiftet står alla ägare inom en viss fastighet uppräknade och dessutom en karta som man kan kolla av emot.
Jag kunde ringa in den gård min farfarsfar bodde på. Jag hade gissningar åt det hållet innan, men nu fick jag veta med säkerhet. Så härligt att få bocka av och lägga till handlingarna!